Logga in | Inget konto? Registrera!
Update Teaser 1/2009

Update Teaser: En ny horisont

Skriven av CipSoft (översatt av Karlkoninan) on fredag 13 november 2009
Några av er kanske kommer ihåg Amaro den skattjagande, den modiga äventyraren som älskar att utforksa Tibias land. För ett år sedan besökte han vårt kontor i Regensburg för att intervjuva innehållsteamet om några quester, men sedan dess har vi förlorat alla spår efter honom.

Update Teaser1/2009/2


Igår kom en utsliten budbärare med luva in på vårt kontor. Utan ett ord lämnade han oss ett halvt sönderslitet kuvert och försvann sedan lika plötsligt som han dykt upp. Vi var förbryllade men öppnade sedan kuvertet fyllda av spänning. Vad vi hittade var ett skrynkligt brev med konstiga, svarta fläckar som färgade våra fingrar svarta när vi rörde dem. Fastän bläcket nästan var helt utblekt så kände vi genast igen vår kära vän Amaros handstil. När vi läste växte våra ögon och blev vidare och vidare, våra hjärtan började att slå fortare och kalla kårar av rädsla känndes i hela ryggraden. Vi är fortfarande chockade av den skräckinjagande nyheten. Självklart vill vi inte hålla inne på innehåller i brevet från er, så läs vidare om du vågar...

Update Teaser1/2009/3

Mina kära vänner,

det var längesen vi senast talade vid. Ni vet att jag vanligtvis föredrar ödemarker och beskådande när jag strövar runt i vildmarken. Men denna gång är det annorlunda... Jag har sett saker, mina vänner, som ni inte äns kan föreställa er - inte äns i de mörkaste mardrömmarna. Jag skakar fortfarande och kan knappt skriva. Mörker har fallit över mig. Någonting hemsk terroriserar mitt sinne. Men att skriva till er lugnar på något sätt min själ. Låt mig berätta hur jag hamnade i detta miserabla sinnesskicket.

Update Teaser1/2009/4


Var ska jag börja? Tja, jo, för ett par veckor serdan stannade jag till i Kazordoon för att besöka en gammal vän till mig. När kvällen började ta slut berättade han för mig om den nya ångbåtstekniken och en ny expidition ledd av dvärgarna långt borta från Kazordoon. Djupt under jorden hade de kartograferat undervattenstunnlarna och medan de sökte efter nya gruvor upptäckte ett utav sjömätningsfartygen ett till synes orört gruvsystem med ovanlig malm. De upprättade ett första basläger där, kallat "Farmine" men de är tuffa tiden och resurserna är knappa så de kämpar om stöd för att få ha kvar och bygga ut basen. Ni vet, mina kära vänner, att jag - Amaro den skattjagande, inte kan motstå ett sådant frestande erbjudande. Min vän tallade villigt om vägen för mig och efter några timmars sömn var jag redan på väg till Farmine. Men vad jag fann var en ganska stor besvikelse. Bara ett fåtal skickliga dvärgar arbetade dag och natt för att underhålla basen, med lite att äta och lite att dricka. Lite av allting. De välkommnade mig hjärtligt som dvärgar gör och Ongulf, deras ledare, tvekade inte att fråga om hjälp. Dvärgarna hade redan byggt en hiss mot ytan men upptäckte att de var mitt under ett berg. Eftersom han inte kunde offra en enda dvärg skickade han iväg mig för att hitta en väg ut ur berget.

Update Teaser1/2009/5


Jag kommer fortfarande ihåg utsikten från toppen av berget... det är föralltid inpräntat i min hjärna. En oerhört stor kontinent sträckte ut sig framför mig. En kontinent jag aldrig satt min fot i innan. Jag såg ett gigantiskt stäppliknande område. Jormånen verkade torr och bränd. Konstiga plantor och gräs fanns där. Djur jag aldrig sett tidigare. Långt borta i fjärran lyste de isiga topparna av en annan bergskedja i en glödande röd färg utav solnedgången. Det såg ut som om en vild drake försökte smälta isen med sina flammande andetag. "Dragonblaze Peaks" sa jag till mig själv. Flockar av stora fåglar cirkulerade kring topparna. De såg majestätiska ut och jag undrade om de var drakvarelser. Jag vet fortfarande inte så jag lämnar det åt er fantasi, kära vänner. Men ack, stundens skönhet varade inte länge. Ju längre jag stirrade mot topparna, desto mer känsla av någonting hemskt började krypa upp i mina ben. Min kropp skakade och min hals kändes trång som att någon försökte kväva mig. En mörk närvaro... Det strömmade ut över berget som tjock olja. Jag bestämde mig att hitta en väg ner så fort som möjligt. Jag väntade till gryningen och efter en timmes klättring nådde jag äntligen den dammiga marken. Jag skulle ha återvänt till dvärgarna, jag vet, men jag var för nyfiken att lära mig om denna nya kontinent, full av okända utmaningar och faror.

Update Teaser1/2009/6


Så jag började att utforska det okända landet. Jag hoppades finna en stad eller en by i närheten och kände mig lättat när jag kännde igen flera byggnader på avstånd. Dock var allt jag hittade ruiner. Det måste varit en sofistikierad stad en gång i tiden. Även om det förfallit så imponerade den eleganta arkitekturen verkligen på mig. Byggnaderna var täckta av drak- och ormliknande ornament och dekorationer och överallt jag tittade fann jag spår efter någon sorts ödlekultur. Trots detta verkade staden inte övergiven. Ihoprasade tak hade reparerats med päls och läder. Jag hittade tillfälliga halmbäddar och krigsflaggor med symboler som kändes bekanta på något konstigt vis men jag kunde inte komma ihåg var jag sett dem tidigare. Plötsligt hörde jag stridsrop på avstånd och jag såg ett dammoln komma närma sig. Jag blev rädd så jag lade benen på ryggen och sprang så fort jag kunde. Stäppen erbjöd inga bra ställen att gömma sig på så jag bestämde mig för att bege mig öster ut medan jag hela tiden letade skydd bakom de huvudhöga gräset.

Update Teaser1/2009/7


Fortuna guidade mig till staden som nu ligger framför mig. Det verkade som att en strid hade ägt rum här nyligen... Kanske horden som jag spram iväg från försökte erövra staden? Den skyddades av tjocka barrikader så jag riskerade inte att försöka komma in. Jag sökte en säker sovplats i närheten med en utsikt över staden. Den ödlelika arkitekturen påminde mig om byggnadsruinerna, som jag just hade lämnat, men i mycket bättre skick. Tornen och templena var prydda med filigransarbete men de var ändå kraftiga och robusta vilket tydde på en högt avancerad kultur. Vad för slags ras kan tänkas leva där? Ödlor? När jag tänkte på alla Lizards runt Port Hope kunde jag knappt tänka mig det. Vad tror ni, mina vänner? Är det möjligt att det finns en ann, mer utvecklad ödleart? Men isåfall, hur fick de så mycket makt och rikedomar? Så många frågor...

Update Teaser1/2009/8


Jag började utforska det omgivande området och upptäckte konstiga, svarta pölar här och där. Först min flykt från den okända horden och sedan den imponerande staden hade sysselsatt mig så mycket att jag inte sett att plantor och gräs inte var så vackra som de som jag såg nedanför berget jag kom från. Här såg alla ruttna ut. Jag närmade mig en utav dessa pölar och en illaluktande stand fyllde min näsa. Pölen såg ut som ett öppen sår i marken och en svart oljig substans hade bevisligen fläckat vegetationen runt det. Jag kunde inte stå ut med stanken längre så jag återvände till min vilplats.

Update Teaser1/2009/9


En annan vandrare hade tänt en eld där så jag satte mig ned bredvid honom. Jag startade en konversation med honom men nu önskar jag att min nyfikenhet hade varit mindre ivrig. Han vet vad som ligger bakom Dragonblaze Peaks. Han hade varit där. Han hade sett det men egna ögon. Det som han berättade bringade tillbaka alla dessa minnen från toppen av berget när den mörka närvaron fick tag i min själ. Men ni är långt borta, mina vänner, och jag vet att ni också är nyfikna. Jag vet inte om jag någonsin kommer att återvända från detta äventyr så låt mig dela med mig av min nyligen förvärvade kunskap med er.

Update Teaser1/2009/10


Detta land är kallat Zao av dess invånare och den svarta oljiga substansen flyter tjockt genom dess ådror. Det skadar varje levande varelse. Växter, insekter och till och med små djur som utsätts för det för länge dör utav dess elaka påverkan. De förvandlas till ruttna traveier bara för att andas liv igen som illaluktande och motbjudande styggelser. Vi kan bara föreställa oss vad som händer med större varelser... eller människor. Men var kommer det ifrån? Min blick gled mot isiga Dragonblaze Peaks igen och när vandraren berättade för mig om skuggan som fallit över hans land. Han gjorde det klart för mig att svaret till mina frågor ligger bakom dessa berg och han varnade mig för att jag...


Update Teaser1/2009/11


Och precis där kunde vi inte längre läsa vidare. En stor svart fläck hade frätt bort resten av brevet. Vad hände med Amaro? Vi är väldigt oroliga och vi hoppas verkligen att han fortfarande är i livet och att han skriver till oss igen. Vi skulle gärna vilja veta mer om denna främmande kontinent.

Update Teaser1/2009/12


Fram med sanningen!
Era Community Managers